Åsikter, tankar och funderingar / Kärlek / tankar och funderingar

Långa 7 dagar

Skulle vilja börja med

Kära dagbok,

För det är så det känns.

Var på en trevlig fest exakt för en vecka sen o det var trevligt på alla sätt, ytterligare ett bevis på att jag har fantastiska vänner. Dagarna innan fick jag tillbaka delar av min torgskräck, jag får alltid panik, nya människor, ny lokal o till på köpet ett annat land. Paniken gör att jag fullständigt viker mig, gråter, är otrevlig och vill mest gömma mig. Som vanligt så syns inget av det här utåt, inom mig är det som vanligt fullt krig. Men jag lyckades kontrollera det här när det var dags och kunde njuta av en underbar kväll.

Under veckan har jag återigen fått brottas med problemet att jag är farlig o skräms, jag kan för mitt liv inte förstå att jag är så hemsk, att dessa människor inte ens vågar prata med mig. För varje gång det här händer går en liten bit av mig sönder, det gör så ont att få höra, jag förstår inte varför. När jag sedan får rådet att backa undan att vara lite nyanserad blir jag ännu mer ledsen. Varför ska jag anpassa mig till en värld som oavsett vad jag gör inte vågar närma sig mig?  Varför inte våga se den mjuka jag, varför inte möta mig så jag får visa? Nej spring istället o tänk inte på hur ont det gör.

Jag har varit ensam i ett snart ett år o häromdagen slog det mig att ingen känner mig på riktigt, det finns inte en enda som vet hela min historia. För mig är det viktigt att ha någon som vet, om jag skulle bli sådär förfärligt ledsen. Jag litar på de som finns nära mig men jag vill bara berätta för ngn utvald, någon som har tid att lyssna o förstå. Men egentligen spelar det ingen roll, jag ringer aldrig när jag behöver som mest hjälp, dels för stt jag inte vill vara i vägen och för att jag då inte orkar förklara allting. Jag önskar jag hade någon att berätta för, ngn som får se de plågade/rädda ögonen, ngn som tröstar tills jag somnar.
Någon som vågar älska den farliga vildkatten,  någon som låter mig få vara vacker o prioriterad.

Men jag kan inte anpassa mig mer efter världens önskemål om hur jag SKA vara, så jag vänjer mig vid att dra timslånga tysta monologer.

Advertisements

3 thoughts on “Långa 7 dagar

  1. Älskade vän, jag finns, jag lyssnar!! Och jag behöver dig, du är den som jag litar på och som jag kan prata med.. Men över internet liksom.
    Men jag finns på Skype, inte facebook just nu, tog en paus men aktiverar kontot när jag är redo.

    • Älskade 🙂 jag vet, jag vet, jag vet. Så mycket har hänt, så mycket har förändrats, till det bättre. Men rädslan att bli dömd o ifrågasatt är större än ngnsin….förändringarna har gjort att jag behövt omvärdera o tänka i nya banor, det har varit en rejäl känslomässig bergodalbana, utan att våga o prata med ngn…..du vet rädslan. Kärleken till min familj, du vet du, Jonas, danskarna mfl har dock aldrig förändrats. Jag har bara……haft så mkt.
      Men nu har jag nog hittat hem, så skiter jag i om folk dömer.

      • Förändringar här med, men inte till det positiva och jag har ingen att prata med, du är så långt bort och jag skulle behöva dina ord!!
        Men det får vi ta vid tillfälle.. Men du och dina förändringar – så länge det är till det positiva så försök att skita i vad andra tycker.
        Det viktigaste är att du mår bra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s